ydringer

Axel har aldrig varit barnet med mycket hår som måste klippas en gång i månaden. Men en gång i halvåret (eller ibland lite oftare) brukar vi försöka ansa hans små testar. Idag var en sådan dag.

Eftersom det inte sker särskilt ofta att Axel behöver konfronteras med saxen (eller trimmern som vi andvänder oss av) så var han inte särskilt förtjust i tanken när vi presenterade den för honom. Det blev därför en hel del protester.  Men lite lock och pock lyckades. Löftet om en glass (som han dessutom fick hålla i handen under klipptillfället) gjorde så att det gick hyfsat bra. Det gjorde faktiskt inte ont att bli klippt, erkände Axel. Men det kittlades lite när håret trillade ner.