ydringer

Imorgon, den 19:e augusti, är det tre år sedan Axel föddes. Och så klart har jag nu blivit nostalgisk och sitter och tänker tillbaka.

För tre år sedan vid den här tiden var vi på förlossningen, men de ville inte skriva in oss där utan vi fick vara på avdelningen bredvid (avdelningen för oförlösta mammor). Jag hade så vansinnigt ont och bad vädjande att jag kunde väl i alla fall få en Panodil. Tyvärr blev jag inte tagen på allvar, utan fick gå och ha så ont att jag inte visste hur jag skulle överleva fram tills nattpersonalen kom vid nio. Då äntligen blev jag inskriven på förlossningen. Jag känner fortfarande ren avsky mot den hemska barnmorskan som hade hand om mig under eftermiddagen.

I alla fall gick det rätt så fort efter att jag blivit inskriven på förlossningen. Jag fick duscha och bli nerbäddad i en säng med LUSTGAS!!! Jag älskar lustgas och skulle gärna ha en tub hemma på sänggaveln, men det går ju inte. Ryggmärgsbedövning fick jag också, vilket gjorde att jag kunde slumra lite då och då fram till halvtre, då krystvärkarna satte igång. Jag fick krysta länge med Axel, 50 minuter. Men så tittade han ut klockan 03.28. 3105 gram tung och 47 centimeter lång. Så mysigt det var och vilken underbar känsla.

3 år sedan. Min lilla skrutt. Älskade lilla gubben.