Axel tror att han kan klockan och inte jag
Axel är, som de flesta barn antar jag, rätt så motvillig till att gå och lägga sig. Det brukar gå bra tills efter att vi läst sagan i sängen och ska släcka för att sova. Då börjar han gnälla: "nej mamma, vill inte tova".
Den sista tiden har han börjat försöka att luras med hur mycket klockan är. Det började häromkvällen då han inte ville sova förrän klockan var nio. Då gick det bra att säga att klockan är snart nio, så det är bara att sova. Det tog bara någon minut så sov han.
Igår var det samma visa när vi skulle släcka. "Nej mamma, vill inte tova." Sedan tittade Axel allvarligt på mig och sade: "kockan äj baja fem". Som om jag skulle gå på det ;-) Först tänkte jag också luras och säga att klockan är nio, men kom på att det är kanske inte så bra att låta honom tro att han får gå och lägga sig så sent. Så med risk för att det skulle bli ramaskri så sade jag allvarligt att "nej, klockan är inte fem, klockan är strax efter sju och det är dags för dig att sova". Till min stora häpnad accepterades detta påstående. Axel nickade lite förnumstigt och två minuter senare sov han gott.
Den sista tiden har han börjat försöka att luras med hur mycket klockan är. Det började häromkvällen då han inte ville sova förrän klockan var nio. Då gick det bra att säga att klockan är snart nio, så det är bara att sova. Det tog bara någon minut så sov han.
Igår var det samma visa när vi skulle släcka. "Nej mamma, vill inte tova." Sedan tittade Axel allvarligt på mig och sade: "kockan äj baja fem". Som om jag skulle gå på det ;-) Först tänkte jag också luras och säga att klockan är nio, men kom på att det är kanske inte så bra att låta honom tro att han får gå och lägga sig så sent. Så med risk för att det skulle bli ramaskri så sade jag allvarligt att "nej, klockan är inte fem, klockan är strax efter sju och det är dags för dig att sova". Till min stora häpnad accepterades detta påstående. Axel nickade lite förnumstigt och två minuter senare sov han gott.
Kommentarer
Trackback