ydringer

Vår söta lilla dotter har lärt sig att öppna ytterdörren, så den måste vi hålla låst hela tiden. Nu var det så att jag hade glömt att låsa den igen efter att ha ställt ut lite sopor. Elsa tog givetvis tillfället i akt och öppnade dörren. Jag var inte snabb nog att stänga den, så.... Lotha, vår Wachtelhund, lyckades smita ut. Med några kvävda svordomar sprang jag efter. Lotha brukar (när någon enstaka gång tillfället har gynnat henne) smita över till grannen och skälla på deras kanin. Därför sprang jag genast dit. Döm av min förvåning när hundrackarn inte var där.

Nej, Lotha tyckte att hon behövde en lite vidare tur. Jag såg henne springa ner över granngården och ner på den större gatan 50 meter nedanför oss. Det kändes rätt så tungt, med tanke på att jag var ensam hemma med barnen, Elsa hade bajs i blöjan, Axel var sjuk och förkyld... vad ska man göra. Jo, som alla andra människor i nöd. Jag ringde ambulansen :-)

Andreas kom förstås på stört och lyckades efter en stund ropa in den förrymda hunden. Måste jag tillägga att hon inte står särskilt högt i gunst hos mig för tillfället.

Slutet gott, allting gott. Elsa sover och det gör nog Lotha också.