ydringer

Första gången vi upptäckte att Elsa blir åksjuk var på Midsommarafton, då vi åkte på småvägarna till Kristdala. Hon kräktes ner hela baksätet och sin fina klänning. Efter det har det gått ganska så bra i bilen, tills idag.

Vi skulle åka upp till Snararp. Tänk er en av de minsta vägarna ut från Vimmerby (ja, den som går mot Rumskulla), och dela sedan den på mitten. Då har ni bredden på vägen (något mindre än en gångbana). Lägg sedan till kurvor som nästan slår knut på sig själv och en asfalterad väg med tjälsprickor nästan ända ner till jordens innandöme. Där har ni vägen till Snararp.

Det var på den vägen Elsa blev åksjuk ikväll. Stackars lilla gumman. Och som de tanklösa föräldrar vi är hade vi inte med något klädombyte. Vi skulle ju bara stanna någon timme. Så lillhjärtat fick springa omkring hos vårt värdfolk i bara blöjan. Men det var det ingen som tog illa upp för utan det var bara skoj.

Hemfärden gick bättre, men det kan ha varit för att vi verkligen kröp fram på vägen.

Nej, inga småvägar för Elsa mer - tack så mycket.