ydringer

Idag har vi varit hos barnens mormor och morfar på middag. Mina föräldrar alltså. Min bror är hemma på semester med sin flickvän (de bor i Schweiz) så det är skoj att träffas allihop. Vi grillade lite och åt äppelkaka.
Elsa är en liten pajas. Vid matbordet ska hon bara vara i centrum hela tiden och är hon inte det för ett ögonblick så ser hon till att hon hamnar där. Med sina miner och små skrik kan hon få vem som helst att skratta. Om man inte skrattar åt henne visar hon, med ett tillgjort skratt, hur man ska göra.

Både Axel och Elsa stortrivs uppe hos mormor och morfar. Man får spruta med vattenslangen och bli hur blöt som helst, man får äta hur mycket äppelkaka man vill, trots att man egentligen inte kan få ner en bit, man får dricka saft, man kan leka med alla miljoner leksaker som finns kvar från mamma och morbror och främst av allt - det finns alltid någon nere på golvet som leker med en och bryr sig om en.

Men lite otäckt är det att vara där. Det finns så många trappor att klättra i (vilket givetvis är jätteskoj) men det är lite oroligt med stenplattor och trappor utan räcken. Än så länge har det inte hänt något olycka och vi får väl hoppas att det aldrig behöver hända heller. Elsa är så orädd och tror att hon kan gå i trappor som vilken vuxen person som helst. Hon har inte riktigt förstått vitsen med att vända sig om och krypa nerför trappan istället för att bara kliva rakt ut.