ydringer

Axels och Elsas kompisar har varit här och lekt idag. Det är en liten kille som heter Isak och är lika gammal som Elsa och en kille som heter Albin som är fyra år. Så gott som alltid är det bus bus bus som gäller när de här fyra kommer tillsammans.

Dessa träffar brukar vi alltid försöka inleda med lite fika. Det är så gott som omöjligt för barnen att sitta stilla så lång tid det tar att äta upp en bulle och dricka ett glas saft. Det är spring upp och ner, en klunk här och ett bett där. Idag hoppade Isak i soffan medan Elsa sprang och jagade Lotha i hallen med en bulle. Axel tog ett bett på varenda kaka och konstaterade att han inte tyckte om något innan han sprang iväg och började bygga en koja i sitt rum. Albin hade ett väldigt ouppfostrat glas för det hällde ut saften i hans knä.

När man varit inne ett tag och fått i sig lite fika brukar det vara ganska skönt att gå ut och låta barnen rasa av sig lite ute. Det är fullt spring och cyklar som åker och traktorer som kör. När de sedan åker hem igen blir det så tyst här hemma och Axel blir helt rastlös. Jag frågade honom nyss vad han ville hitta på. Han svarade: "jag vill åka nånstans, med Citenengen". Han vill alltså åka iväg någonstans men han vet nog inte riktigt vart eller varför. Det är bara så att det måste hända något.

Elsa duger rätt så bra att leka med nu i alla fall, för när jag skriver detta sitter de i Axels rum och kör med bilar. Jag har lovat en åktur i bilen så vi ska väl ge oss ut snart.