ydringer

Så här kan det se ut en dag i januari.  Och nej... vi har inte blivit tokiga som drar ut grillen mitt i snön. Det var bara det att potatisen var färdig och tzatzikin stod i kylen. Jag skulle precis börja steka köttet när strömmen gick IGEN! Vi var helt tjutfärdiga. Men Andreas drog fram grillen och köttet blev färdigt och vi kunde börja äta.



Tilläggas kan väl att strömmen nu är tillbaka.

Vi har även fått igång TV:n idag och börjar känna oss rätt så nöjda med tillvaron.

JA! Strömmen är tillbaka. Hur härligt som helst. Och vi har vatten. Det är väl bäst av allt. Att kunna spola i toaletten och att kunna duscha och att kunna laga mat etc.etc. etc. Vad man är beroende av sådana saker.
Det är i alla fall fredagskväll. Vi har ätit lite tacos. Barnen sover och jag tänkte lägga upp några bilder för er att titta på. Den första är på FLYTTRÖRA i vardagsrummet. Jag vet för mitt liv inte hur vi någonsin ska få ordning här. Hur alla kartonger ska kunna försvinna och allt komma upp på rätt plats.



Sedan har vi Elsa som myser på kökssoffan i sin pyjamas. Hon tycker att det är ett mysigt ställe att vara på.



Axel är nyduschad och myser i sin badkappa framför TV:n. Fatta hur min pappa och Andreas slet för att få upp det där soffåbäket och fåtöljerna på övervåningen. Ska de ner därifrån någon gång så får det nog bli som flis.

Nej, det blir inte så mycket bilder inlagda i min blogg nu för tiden. Även om jag tar kort så har jag ingen som helst möjlighet att ladda upp dem, för vi har, som sagt, ingen ström hemma. Vi har inte ens plockat upp datorerna ur flyttkartongerna. Däremot fick vi igår ett brev från Vökby, som är de som äger fiberkabeln vi ska få vårt bredband igenom. Där stod det att vi nu var uppkopplade mot den och att vi därmed var kunder hos dem. Ja, ja. Det skulle ju vara skoj att kunna utnyttja det också. Med ström i huset.

Jag läste på Kinda kommuns hemsida att 1500 hushåll i kommunen fortfarande var utan el. Ja, vi är ett av de hushållen. Tur att vi har kvar lägenheten inne i Vimmerby, så att jag kan duscha på morgonen innan jag går till jobbet. Andreas ska på kurs idag och ska också passa på att duscha på jobbet.

Håll nu tummarna för att vi snart får tillbaka elen och att vi inte behöver vänta till nästa vecka, som är befarat.

Ja, vi började ju flytta i fredags. Och det var tungt, men helt okej att äntligen komma på plats. Barnen sov på vägen upp men vaknade när vi kom fram och var sedan vakna till 23.00 respektive 24.00. axel var den som somnade sist. Vi fick i alla fall ihop våra sängar och kunde stupa i säng runt halvett-ett.

Lördagen gick också rätt så bra. Vi plockade en del. Andreas åkte till Vimmerby och lastade på ett nytt lass tillsammans med min pappa. De bar och kånkade så det stod härliga till. På eftermiddagen följde jag med ner till Vimmerby också och vi lastade på kärran en gång till. Det är hemskt så mycket saker man har.
Söndagen började bra. Vi plockade och ordnade lite. Det blåste rätt så rejält ute och klockan 12 gick strömmen (samtidigt som Andreas skulle försöka få igång TV:n). Istället åkte Andreas ner till Vimmerby för att lämna igen kärran. Det blåste så han fick köra 50 km i timmen ner, av rädsla för att släpet skulle välta.

Strömmen fortsatte vara borta hela kvällen och tillslut försvann även vattnet. Som tur var har vi våra braskaminer, så vi behöver inte frysa.

Idag är det tisdag. Strömmen har fortfarande inte kommit tillbaka. Telefonen och mobilnätet är dött. Vi har inget vatten. Vi lagar mat på ett litet gasolkök och går runt med ficklampor. Det står kartonger och saker överallt. Blä. Det är inte roligt att bo på landet. I alla fall inte när det är så här :-(

I eftermiddag går det första riktiga flyttlasset ut på landet. Det kommer först och främst vara våra sängar, kläder och barnens saker, tillsammans med köksgrejer och annat nödvändigt. Sedan tar vi övriga saker imorgon, lördag.

Det känns lite stressigt. Vi är inte helt färdigpackade, även om det mesta är gjort. Det känns som om fokus har varit någon annanstans. Jag rekommenderar nog inte till någon att flytta samtidigt som man börjar jobba efter två år hemma. Det har varit väldigt mycket att tänka på nu. Men det kommer nog att bli bra. Det ska i alla fall bli skönt att komma på plats där ute i skogen.

Idag var det dags. Första dagen på jobbet efter två år hemma. Jag blev sjukskriven första dagen på vårterminen för två år sedan, för Elsa ville inte riktigt stanna kvar i magen. Jag ville förstås att hon skulle vara kvar ett par månader till. Och som de flesta vet så är Elsa född i april. Men faktum är att jag inte har jobbat på två år.

Det var inga elever idag och det var väl skönt. De kommer imorgon, men för min del får de gärna stanna hemma hela terminen också. Usch. Det kändes inte alls bra att börja igen. Jag vill ju bara vara hemma hos min familj. Inte på något skitjobb :-(

Axel gjorde ett mycket klokt konstaterande när vi gått och lagt oss förut.

- Mamma älskaj mej.
- Ja Axel, jag älskar dig.
- Mamma älskaj inte ditt dobb.
- Nej, mamma älskar inte sitt jobb.

Han har hört idag hur jag har suckat över det där förbaskade jobbet.

Julen började lite smått dagen innan - den 23:e december. Det är den dagen som vi alltid kallar för Lilla Julafton. Dagen då man får äta hur mycket godis man vill. Vi sätter oss ner hemma hos min mamma och pappa för att frossa i godis, choklad, nötter, clementiner och julmust. En tradition från när jag var liten och som troligtvis kommer att leva vidare för alltid.



Julafton firade vi hemma hos oss på Dalhemsstigen 20. Sista året vi bor i Vimmerby. Det var mysigt och trevligt med en massa mat och hur mycket julklappar som helst. Och tomten kom till oss också. Elsa var väldigt reserverad till att börja med, men det lossnade snart.  Är det någon som känner igen min lillebror??



Lite tråkigt var det på julafton eftersom Andreas jobbade. Han kunde vara hemma under julklappsutdelningen och fikat efteråt, men inte så mycket mer.


Nyårsafton firade vi hemma på Dalhemsstigen också. Min bror och hans tjej var nere hos oss och det var rätt så lugnt firande måste jag säga. God mat med fruktsallad till efterrätt. Barnen var dock i sitt esse och tyckte det var jättespännande.  Elsa däckade vid klockan 22.00, men Axel höll i sig till halvett i alla fall.



Självklart var det en massa gott och godis framme på nyårsafton också.



GOD FORTSÄTTNING