ydringer

Nyss var jag på övervåningen och vek lite tvätt. Det var väldigt tyst där nere, vilket inte brukar båda gott. Jag smög ner för att se vad de gjorde, mina små busfrön. Då hade de krupit in i kojan (gjord av två fransdraperier mot ett hörn) och krupit upp i sina puffkuddar för att läsa sagor. Där satt de jättelänge och bara myste. De är ju för söta :-)

Det är nog detta som kallas för tröstlöst arbete. Jag var ute i trädgården och klippte av några syrener att sätta i vas inne. Axel blev lite avundsjuk och ville också klippa något. Så jag gav honom en sax och sade till honom att klippa av lite maskrosor i trädgården. En stund senare får jag syn på honom ute på gärdet, som är fullt av maskrosor. 

Han kämpade länge och väl, men tyvärr så syns det inte på gärdet att han har varit där och klippt med sin lilla sax.