ydringer

Igårkväll (fredag) försvann strömmen hemma hos oss (antagligen inte bara hemma hos oss, men i alla fall). Andreas jobbade dygnet nere i Vimmerby så jag var ensam hemma med barnen. Vi hade precis lagt oss tillrätta i sängen (som ju så lägligt är placerad framför TV:n numera) och satt på en DVD-film (Råttatouille). Fem minuter av filmen hade gått när strömmen försvann och den behagade absolut inte att komma tillbaka. Vi fick istället läsa saga på saga i stearinljusets sken. Barnen somnade och jag låg och läste hela kvällen. Ganska mysigt faktiskt.

Imorse vaknade vi - fortfarande strömlösa. Vi var bjudna ner till min pappa på middag idag, så vi gjorde det hela till ett tidigt besök istället. Fortfarande i pyjamas och mysdress packade jag in barnen i bilen och åkte ner till pappa i Vimmerby, där Andreas mötte upp. Där duschade jag och vi fick mat. Tack pappa!! :-)

Väl hemma startade Andreas upp elverket och vi hade åter ljus, TV, dator, vatten och annat som gör livet lite enklare.

Lycka för Axel var också att hans nyinköpta cykel blev ihopmonterad. Det är en BMX och den är gul. Hans hjälm är också ny. Gul med en döskalle på. Lite vingligt gick det, men roligt var det. Hela kvällen påpekade han hur glad han är över sin nya cykel. Den står i hallen, för att den inte ska behöva bli smutsig i garaget. Han har gått och plingat i ringklockan och klappat på den. Så stolt.

Jag börjar få lite smått panik för den hemska oredan vi lever i för tillfället. Hela Andreas och mina garderober ligger nu utspridda på matsalsbordet i vardagsrummet. Det står saker överallt. Det går inte att komma åt något och jag bara känner hur dammet växer bland saker jag inte ens kommer åt med dammvippan. Jag vill inte ha damm överallt, jag vill inte att det ska ligga ihoprullade mattor överallt, jag vill inte att det ska stå saker överallt. Vår säng, till exempel, den står parkerad lite konstigt rakt ut i TV-rummet. Soffbordet står på högkant i badrummet.

Den enda fördelen med det hela, och det är knappt att det räknas som en fördel, är att barnen kan ligga i sängen och titta på barnprogram på kvällen. Och jag kan också ligga i sängen och titta på TV, när jag inte stirrar mig blind på röran vi lever i. Nu vill jag verkligen att det här sovrummet ska bli färdigt någon gång, så jag får städa RENT!

Det är ju sportlov här och jag är hemma. Mycket skönt. Igår var vi hemma hela familjen och bestämde oss för att vi skulle åka på picknick. Vi packade korgen med korv, korvbröd, bullar och saft och åkte iväg till Sjöviks naturreservat en bit bort härifrån. Först gick vi upp och tittade på en utsikt. Sedan grillade vi korv och mumsade. En mycket revlig dag.

Vi har nyss varit ute på en promenad i det härliga vårvädret! Det är så konsigt. För ett år sedan var vi också ute och gick - men med barnen i pulkor och på snowracers. Nu cyklade Axels istället! Och i trädgården börjar det komma upp små blommor och syrenhäcken har fått gröna knoppar. Det stämmer inte. Hur mycket jag än längtar till våren så hoppas jag, för naturens skull om inte annat, att det kommer en riktig köldknäpp så att allt som gror stannar upp lite och förstår att det faktiskt bara är februari och inte april.

Nu har vi flyttat ut sängen ur sovrummet och placerat den strategiskt framför TV:n i vardagsrummet. Nej, vi har inte bestämt oss för att möblera om utan vi ska göra iordning nästa rum på tur - vårt sovrum.

Lite rivande bland plastmattor och masonitskivor nu i eftermiddag ledde till konstaterandet att här finns det inget användbart trägolv under. Det finns något som dessvärre inte går att använda. Därför blir det till att köpa ett golv och lägga dit.



Nu undrar kanske en del hur vi ens kan överväga att ta bort den underbara plastmattan och riva ner de vackra strukturtapeterna. Och tro det eller ej, vi är inte alls förtjusta i sovrummet som det ser ut nu. I alla fall så ska det bli nya tapeter från Boråstapeters Anno 1905 kollektion. Blå- och vitrandiga (pigkammar-looken). Golvet ska bli något vitt... jag har blivit stormförtjust i det.

Ja, så vi vet vad vi ska göra i det närmsta. Det kommer nog att bli principen skynda långsamt när det kommer till det här, eftersom Andreas hela tiden påpekar hur mycket annat han har att göra också. Vi siktar på att bli färdiga inom tre veckor. Men vi får se.