ydringer

Jag börjar få lite smått panik för den hemska oredan vi lever i för tillfället. Hela Andreas och mina garderober ligger nu utspridda på matsalsbordet i vardagsrummet. Det står saker överallt. Det går inte att komma åt något och jag bara känner hur dammet växer bland saker jag inte ens kommer åt med dammvippan. Jag vill inte ha damm överallt, jag vill inte att det ska ligga ihoprullade mattor överallt, jag vill inte att det ska stå saker överallt. Vår säng, till exempel, den står parkerad lite konstigt rakt ut i TV-rummet. Soffbordet står på högkant i badrummet.

Den enda fördelen med det hela, och det är knappt att det räknas som en fördel, är att barnen kan ligga i sängen och titta på barnprogram på kvällen. Och jag kan också ligga i sängen och titta på TV, när jag inte stirrar mig blind på röran vi lever i. Nu vill jag verkligen att det här sovrummet ska bli färdigt någon gång, så jag får städa RENT!