ydringer

Just nu känns det som om allt jag gör, tänker och säger har med sommarlov att göra. Det hägrar där, två veckor bort, och hela familjen känner nog av hur mycket jag längtar. Axel frågar ofta när sommarlovet ska börja och hur många gånger det är kvar att gå på dagis.

Idag är det i alla fall fredag och sedan helg. Nästa vecka är det långhelg fredag till söndag på grund av nationaldagen. Härligt. Då ska vi få trevligt Göteborgsbesök, så det ser jag fram emot jättemycket. Det var evigheter sedan vi träffade dem känns det som.

Sedan kommer sista veckan. Måndag är det bara roligheter i form av klasskamper etc. På tisdagen ska vi som har treor vara med våra mentorsklasser och på onsdagen är det studenten. Eventuellt måste jag jobba på torsdagen, men fredagen tänker jag ta komp.ledigt och då börjar officiellt mitt sommarlov :-) Längtar, längtar, längtar.

Det är inte bara eleverna som håller på att krypa ur skinnet och ryser inför varje uppgift som måste göras. Även jag börjar känna hur den där sommarlovskänslan börjar krypa in i mig. Längtan efter att få vara ledig i två månader. Jag vill bara vara hemma med familjen nu och vara ledig. Jag vill ha sommarlov. Inga mer prov att göras och rättas, inga mer redovisningar att lyssna på, inga mer betyg att sättas... Men det är bara mitten av maj. Slutbetygen ska inte vara satt än på ett par veckor och det är massvis att hinnas med innan dess. Stressen ligger som en klump i magen på mig för allt som måste hinnas med. Men jag vet ju att det kommer att gå. Jag har aldrig missat en deadline för betygssättning och jag har alltid lyckats hinna rätta alla prov. Och jag vet ju den där känslan av tillfredsställelse som kommer att infinna sig när allt är klart. Snart, snart, snart. Lite tålamod bara. Snart ska jag vara ledig.

Ja, vi hoppas i alla fall att sommaren är här för att stanna nu. SMHI spår högtryck till pingst och det låter härligt.

Idag har vi varit ute hela dagen. På förmiddagen planterade jag i mina nya pallkragar. Det blev salladslök, vitlök, lavendel, koriander, oregano, mynta etc. Lite kryddträdgård med andra ord. Senare har jag tänkt anordna en hallonhäck där också. Vi får se hur det blir. Ett litet land med jordgubbar finns där också. Så det börjar komma iordning lite.

Andreas och Axel var ute på sjön på eftermiddagen. Det tyckte Axel var jätteskoj. Förutom när han råkade tappa pappas kniv (en slö, billig sak som Andreas har haft jättelänge) rakt ner i plurret. Då blev han riktigt ledsen. "Det var ju en så fin kniv", sade han, vilket Andreas försäkrade honom om att det inte var. En gädda lyckades de i alla fall få upp och även om det var lite otäckt så var det också spännande.

Nu har vi åkt en premiärtur med åbäket (läs husvagnen). Det blev till Kolmården och det var väl okej. Det hade ju varit väldigt fint väder hela tiden innan, men när vi åkte iväg blev det mycket kallare och regnet hängde i luften. Det regnade på oss den första natten (när vi låg och sov) men sedan var det faktiskt uppehåll, även om det inte var jättevarmt.

Vi kom fram bra till First Camp Kolmården och fick husvagnen på plats smidigt och bra. Vi grillade vår mat (för man SKA grilla när man campar - det har jag hört) och åt och hade det mysigt. Barnen somnade visserligen ganska sent, men de somnade i alla fall.

Natten var INTE rolig. Det regnade ganska hårt och inne i en husvagn så låter det ganska högt. Axel kissade på sig (säkert på grund av regnets skvalande) och Elsa ville inte ligga i sin säng själv. Det slutade med att Axel fick sova hos mig i dubbelsängen och Andreas fick sova med Elsa i den understa av de smala våningssängarna. Ingen sov särskilt bra. På morgonen var vi mycket redo att packa ihop och åka hem. Men vi besinnade oss.

Efter frukost, disk och annat bestyr så kom vi iväg till Kolmårdens djurpark. Kallt, som sagt, men uppehåll. Vi strosade runt i parken hela dagen och åkte linbanan två gånger. Det var den som Axel tyckte var roligast. Barnen träffade Bamse och tittade på tigrar och delfiner. Delfinshowen var ny, men jag tyckte nog att den var bättre när vi var där för 3 år sedan. Det var en hel del mellansnack, då det inte hände något, med Markoolio på en storskärm. Han drog lite skämt och skulle vara som en prao på delfinariumet. Våra barn tyckte inte att det var alls roligt, och inte Andreas eller jag heller.

Natt nummer två var mycket bättre. Vi kände oss väl lite mer rutinerade... ;-) Vi sov bra i alla fall och vaknade inte förrän bortåt halvnio. Vi packade ihop oss och hade även lite tid över för att hoppa på hoppkuddarna som fanns på campingen.

Ja, det var väl en okej minisemester, men vi kände oss ganska orutinerade. Vi måste nog omorganisera oss lite till nästa gång.