ydringer

Nu har vi åkt en premiärtur med åbäket (läs husvagnen). Det blev till Kolmården och det var väl okej. Det hade ju varit väldigt fint väder hela tiden innan, men när vi åkte iväg blev det mycket kallare och regnet hängde i luften. Det regnade på oss den första natten (när vi låg och sov) men sedan var det faktiskt uppehåll, även om det inte var jättevarmt.

Vi kom fram bra till First Camp Kolmården och fick husvagnen på plats smidigt och bra. Vi grillade vår mat (för man SKA grilla när man campar - det har jag hört) och åt och hade det mysigt. Barnen somnade visserligen ganska sent, men de somnade i alla fall.

Natten var INTE rolig. Det regnade ganska hårt och inne i en husvagn så låter det ganska högt. Axel kissade på sig (säkert på grund av regnets skvalande) och Elsa ville inte ligga i sin säng själv. Det slutade med att Axel fick sova hos mig i dubbelsängen och Andreas fick sova med Elsa i den understa av de smala våningssängarna. Ingen sov särskilt bra. På morgonen var vi mycket redo att packa ihop och åka hem. Men vi besinnade oss.

Efter frukost, disk och annat bestyr så kom vi iväg till Kolmårdens djurpark. Kallt, som sagt, men uppehåll. Vi strosade runt i parken hela dagen och åkte linbanan två gånger. Det var den som Axel tyckte var roligast. Barnen träffade Bamse och tittade på tigrar och delfiner. Delfinshowen var ny, men jag tyckte nog att den var bättre när vi var där för 3 år sedan. Det var en hel del mellansnack, då det inte hände något, med Markoolio på en storskärm. Han drog lite skämt och skulle vara som en prao på delfinariumet. Våra barn tyckte inte att det var alls roligt, och inte Andreas eller jag heller.

Natt nummer två var mycket bättre. Vi kände oss väl lite mer rutinerade... ;-) Vi sov bra i alla fall och vaknade inte förrän bortåt halvnio. Vi packade ihop oss och hade även lite tid över för att hoppa på hoppkuddarna som fanns på campingen.

Ja, det var väl en okej minisemester, men vi kände oss ganska orutinerade. Vi måste nog omorganisera oss lite till nästa gång.

Ja, sentimental som man är... för 3 år sedan blev vi föräldrar till en liten flicka som har utvecklats till den coolaste och häftigaste tjejen man kan tänka sig. Hon är intelligent, stark och otroligt godhjärtad. Det finns så mycket kärlek i henne att det smittar av sig på alla i hennes omgivning. På dagis pratar de om hennes obändiga livsglädje, som visserligen allt som oftast blandas med trots och en mycket stark egen vilja.

Hon är i alla fall en underbar liten tös som för 3 år sedan kom hit till världen och tog oss alla med storm.

För bara ett år sedan var vi sådana där föräldrar som förnumstigt skakade på huvudet och sade att en studsmatta skulle barnen minsann aldrig få. Tänk så mycket de skulle kunna skada sig. Det var alldeles för farligt. Nej, nej, nej.

Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig? Ett skyddsnät minskar risken för skador markant. Risken för att råka hoppa av mattan och landa på marken, för att bryta armar eller nackar är inte så stor (för att inte säga obefintlig) med ett nät omkring. Därför har vi nu blivit med studsmatta. Barnen är mer än glada. De är överlyckliga för det här tillskottet till familjen. Och jag njuter av att se dem när de glada skuttar omkring inne i sin lilla bur. Vi får väl se vad som händer OM det nu skulle bli någon skada.

Idag har vi städat på svärmors övervåning...

Nja, det låter mycktet bättre än vad det är. Man kan ju tro att vi har varit snälla och gulliga människor som har hjälpt till med städning, men så snälla är vi inte. För fyra år sedan sålde vi ett stooooort hus på 300 kvadrat, för att flytta till en liten lägenhet på 3 rum och kök. Detta var för att vi bestämt oss för att flytta ut till gården på landet (där vi nu bor), men där bodde det för tillfället arrendatorer som hade avtal på att bo till och med mars 2007. Vi sade upp dessa arrendatorer i december 2003 och sade att de fick ta den tid de ville på sig att flytta och att de när som helst under den här perioden fram till mars 2007 kunde flytta.

Vi satt med ett stort hus, som vi inte ville sköta mer, och bestämde oss för att flytta till en lägenhet under tiden. Alltså - från hus på 300 kvadrat till lägenhet på 75 kvadrat. Det säger sig självt att allt man har inte får plats. Vi bad om lov och fick använda ett rum på svärmors övervåning som magasin.

Lite enfaldigt trodde vi att när vi väl flyttade ut till vårt lilla röda hus på landet så skulle vi "ta tag" i det där med att röja iordning våra saker hos svärmor. Hur som haver blev det aldrig så. 1 år och 4 månader efter att vi flyttade ut till vårt hus har vi nu äntligen tagit tag i det hela och röjt undan allt. Mycket av det vi trodde att vi skulle vilja spara har idag åkt till skräphögen. Sedan måste jag ju erkänna att en hel del möbler står kvar hemma hos svärmor, men vi har möblerat iordning så gott det går och det ser inte längre ut som ett hemskt förrådsrum.

Så... tack Birgitta för att du är så snäll och låter oss hållas.

Elsa fyller ju 3 år nästa söndag, den 27:e. Men igår var det barnkalas. Mycket skoj och stim med glada barn överallt. Vädret var jättefint och barnen kunde vara ute, även om vi åt våfflorna och tårtan inomhus. Elsa var väldigt nöjd när kvällen kom och det lugnat ner sig lite. Hon somnade ovaggad innan hon ätit kvällsmat eller ens fått på sig sin pyjamas.

Fiskar fiskdamm

Ja, så har ännu en vecka bara rusat iväg och försvunnit för alltid. Det ska bli fint väder i helgen, så jag ser fram emot att få vara hemma och fixa. På söndag ska vi ha lite barnkalas för Elsa. Nästa söndag fyller hon ju år. 3 år lilla skruttan. Hon är så stor och så ordentlig och mycket klicheartat säger jag: Vart har tiden tagit vägen??? Det var ju bara igår som hon var en bebis och nu är hon en stor och mycket bestämd och självständig dam som är så full av kärlek att det ibland svämmar över.

Vi hade planer på att vara ute i trädgården och jobba lite idag. Jag har sett att nässelskotten har börjat komma upp under vinbärsbuskarna och det skulle kännas bra att få bort så mycket som möjligt. Men... i morse när vi vaknade så låg det ett tunt lager med snö på marken. Inte roligt. Och då var lusten att gå ut och trädgårdspyssla som bortblåst. Barnen var inte så sugna på att gå ut heller. De har underhållit sig själva hela förmiddagen. Bland annat har de suttit i en hel timme och spelat spel med varandra. Utan att bli osams. Härliga ungar :-)

Elsa älskar att sjunga. Hon älskar musik. Hon älskar att röra sig. Och hon tycker att det är helt underbart att sitta vid mammas piano och spela "melodier". Hon sjunger gärna till också och underhåller oss alla.

Elsa har alltid haft mycket fantasi och kunnat hitta på saker. Idag bar hon ut en liten låda i köket och hämtade en pinne. Sedan var hon ute och rodde, fast bara med en paddel. Hon saknar aldrig något att göra vår lillmadam.

Axel har frågat i 2 veckors tid när påskharen ska komma. När jag idag (långfredag) svarade att påskharen kommer imorgon pustade han lättat ut. Äntligen är det snart dags. Bara en natt kvar att sova.

Imorgon kommer också farmor, farbror Kristofer, morfar, morbror Kristofer och hans sambo Anita. Barnen längtar jättemycket.

Idag har det varit en sådan där underbart härlig vårvädersdag. Vi gick ut vid tio-tiden i förmiddags och gick in igen vid fyra, när vi skulle äta middag. Barnen har cyklat och lekt, Andreas har klippt päronträdet och jag har vårstädat på verandan. Jag torkade av bord och stolar och gjorde rent. Sedan fikade vi till och med ute. Visserligen iklädda tjocka jackor, men i alla fall. Vi satt ute och fikade.

Sedan grillade vi på eftermiddagen och gjorde verkligen det mesta utav vårdagen. Till påsk förväntas det komma snö. Det känns inte så upplyftande. Har inte snön behagat komma under hela vintern så kan den väl hålla sig borta i påsk också.

Nu har jag tagit lite bilder på det nyrenoverade sovrummet. Det är inte helt färdigdekorerat, men det är vad som finns just nu.

Igårkväll (fredag) försvann strömmen hemma hos oss (antagligen inte bara hemma hos oss, men i alla fall). Andreas jobbade dygnet nere i Vimmerby så jag var ensam hemma med barnen. Vi hade precis lagt oss tillrätta i sängen (som ju så lägligt är placerad framför TV:n numera) och satt på en DVD-film (Råttatouille). Fem minuter av filmen hade gått när strömmen försvann och den behagade absolut inte att komma tillbaka. Vi fick istället läsa saga på saga i stearinljusets sken. Barnen somnade och jag låg och läste hela kvällen. Ganska mysigt faktiskt.

Imorse vaknade vi - fortfarande strömlösa. Vi var bjudna ner till min pappa på middag idag, så vi gjorde det hela till ett tidigt besök istället. Fortfarande i pyjamas och mysdress packade jag in barnen i bilen och åkte ner till pappa i Vimmerby, där Andreas mötte upp. Där duschade jag och vi fick mat. Tack pappa!! :-)

Väl hemma startade Andreas upp elverket och vi hade åter ljus, TV, dator, vatten och annat som gör livet lite enklare.

Lycka för Axel var också att hans nyinköpta cykel blev ihopmonterad. Det är en BMX och den är gul. Hans hjälm är också ny. Gul med en döskalle på. Lite vingligt gick det, men roligt var det. Hela kvällen påpekade han hur glad han är över sin nya cykel. Den står i hallen, för att den inte ska behöva bli smutsig i garaget. Han har gått och plingat i ringklockan och klappat på den. Så stolt.

Jag börjar få lite smått panik för den hemska oredan vi lever i för tillfället. Hela Andreas och mina garderober ligger nu utspridda på matsalsbordet i vardagsrummet. Det står saker överallt. Det går inte att komma åt något och jag bara känner hur dammet växer bland saker jag inte ens kommer åt med dammvippan. Jag vill inte ha damm överallt, jag vill inte att det ska ligga ihoprullade mattor överallt, jag vill inte att det ska stå saker överallt. Vår säng, till exempel, den står parkerad lite konstigt rakt ut i TV-rummet. Soffbordet står på högkant i badrummet.

Den enda fördelen med det hela, och det är knappt att det räknas som en fördel, är att barnen kan ligga i sängen och titta på barnprogram på kvällen. Och jag kan också ligga i sängen och titta på TV, när jag inte stirrar mig blind på röran vi lever i. Nu vill jag verkligen att det här sovrummet ska bli färdigt någon gång, så jag får städa RENT!

Det är ju sportlov här och jag är hemma. Mycket skönt. Igår var vi hemma hela familjen och bestämde oss för att vi skulle åka på picknick. Vi packade korgen med korv, korvbröd, bullar och saft och åkte iväg till Sjöviks naturreservat en bit bort härifrån. Först gick vi upp och tittade på en utsikt. Sedan grillade vi korv och mumsade. En mycket revlig dag.

Vi har nyss varit ute på en promenad i det härliga vårvädret! Det är så konsigt. För ett år sedan var vi också ute och gick - men med barnen i pulkor och på snowracers. Nu cyklade Axels istället! Och i trädgården börjar det komma upp små blommor och syrenhäcken har fått gröna knoppar. Det stämmer inte. Hur mycket jag än längtar till våren så hoppas jag, för naturens skull om inte annat, att det kommer en riktig köldknäpp så att allt som gror stannar upp lite och förstår att det faktiskt bara är februari och inte april.

Nu har vi flyttat ut sängen ur sovrummet och placerat den strategiskt framför TV:n i vardagsrummet. Nej, vi har inte bestämt oss för att möblera om utan vi ska göra iordning nästa rum på tur - vårt sovrum.

Lite rivande bland plastmattor och masonitskivor nu i eftermiddag ledde till konstaterandet att här finns det inget användbart trägolv under. Det finns något som dessvärre inte går att använda. Därför blir det till att köpa ett golv och lägga dit.



Nu undrar kanske en del hur vi ens kan överväga att ta bort den underbara plastmattan och riva ner de vackra strukturtapeterna. Och tro det eller ej, vi är inte alls förtjusta i sovrummet som det ser ut nu. I alla fall så ska det bli nya tapeter från Boråstapeters Anno 1905 kollektion. Blå- och vitrandiga (pigkammar-looken). Golvet ska bli något vitt... jag har blivit stormförtjust i det.

Ja, så vi vet vad vi ska göra i det närmsta. Det kommer nog att bli principen skynda långsamt när det kommer till det här, eftersom Andreas hela tiden påpekar hur mycket annat han har att göra också. Vi siktar på att bli färdiga inom tre veckor. Men vi får se.

Igår åkte Elsa och jag själva upp till Linköping. Vi började ute på Tornby med lite shopping. Inget seriöst, men det var trevligt att gå och strosa, bara Elsa och jag. Vi tittade på fiskarna i det stora akvariumet inne på Ikano-huset, vi gick och pratade och vi tittade på en massa saker som Elsa ville. Vi åkte till och med ett varv i en rulltrappa, bara för sakens skull, inte för att vi skulle upp. Det orsakade ett ramaskri hos ett annat barn, som stod och tittade på oss. Hon ville också åka ett varv med rulltrappan, men det tyckte inte hennes mamma att de skulle göra, vilket resluterade i skrik och gråt hos barnet.

På eftermiddagen åkte vi ut till Busfabriken och tillbringade tre timmar med att krypa, hoppa, rulla, åka, sparka, kasta och en massa annat roligt som man kan göra på Busfabriken. Elsa ville inte åka därifrån när det var dags, trots att hon var så trött att hon knappt kunde stå på benen.