Ny blogg
Jag har tidigare försökt mig på detta med att blogga, men har alltid kommit av mig. Så, därför börjar jag nu på ett nytt försök. Givetvis skriver jag om det som mitt liv till mesta del centrerar runt - min familj - mitt liv. Därför kan kanske en liten presentation av min familj komma till pass här.
JAG - Emeli Ydringer heter jag. Jag är i skrivandets stund 30 år ung. Jag fyller 31 år i december och nu är det augusti. Hela mitt liv har jag skrivit dagbok och klottrat i allmänhet. Att kunna kombinera klottrandet med att sitta framför datorn är härligt tycker jag. För vid datorn sitter jag mycket, ofta och länge. När jag inte sitter där och jag inte leker eller busar med mina underbara barn, så tycker jag om att sy. Min nya passion är att sy kläder och lapptäcken. Jag fick en jättefin symaskin av släkten när jag fyllde 30 år. Den har blivit flitigt använd. Fotografering är också en stor passion här i livet. Jag har en underbar digital systemkamera, en Canon EOS 350D, som passar mina behov perfekt. Av min underbare make fick jag i 30-årspresent ett teleobjektiv till nämnda kamera och det gör kameran mycket roligare.
Jag har även en mängd andra pyssliga intressen, men det är dessa som upptar större delen av min fritid. Just nu är jag mammaledig men i vanliga fall jobbar jag som gymnasielärare i evenska och engelska.
MIN MAN - Andreas Ydringer. Vi träffades för 10½ år sedan, flyttade ihop för 10 år sedan, förlovade oss för 7 år sedan, skaffade hund för 5½ år sedan, fick vårt första barn för 3 år sedan, fick vårt andra barn för 1 år sedan och gifte oss för 2 månader sedan. Det var väl de viktigaste händelserna i vårt liv. Min käre make älskar också att sitta framför datorn. Det blir lite jobbigt eftersom vi bara äger en. Hans passion framför datorn är att kolla Blocket efter skogsvagnar och traktorer!!! hur tråkigt kan det bli????? eller att spela SOF över nätet. Hmmm, jag fattar förstås inte hur man kan slösa tid framför datorn på sådana tråkigheter, men han verkar tycka att det är roligt. På höstarna vill han helst inte vara inne, utan travar omkring i skogen med vår Wachtelhund och ett gevär på axeln. Han titulerar sig själv som jägare om höstarna, men ärligt talat har jag nog inte träffat någon jägare som skjuter så lite.
VÅR FÖRSTFÖDDE - Axel Ydringer. 3 år gammal. Han älskar allt som har en motor i sig. Tåg, flygplan, traktorer, bilar, bussar och monter truck. Favoritleksaken inomhus är nog den stora trätågbanan. Den leker han med nästan varje dag. Ute gillar han sin cykel, en gul med stödhjul, och sin stora tramptraktor med skopa. Han är så go vår lille pojk. Snäll och mjuk, men ändå tuff, glad och framåt. Intelligent. Han kan alla bokstäver. Varje dag gör han saker som jag blir stolt över. Och varje dag trotsar och bråkar han så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
VÅR LILLSKRUTTA - Elsa Ydringer. 1 år och tre månader. Busig som en liten vildvittra. Glad, pigg, intelligent, envis, tuff, rolig, kelig... hon ser upp till storebror och vill göra allt som han gör. Sitter han på golvet och äter en macka vill hon sitta bredvid honom och äta en macka hon också. Syskonkärleken är total. Lika mycket som de älskar varandra kan de också driva varandra till vansinne och slåss som om livet står på spel.
Det är jag och min familj. Och så har vi ju wachtelhunden Lotha också. Hon gör inte så mycket väsen av sig och är nöjd med den lilla uppmärksamhet hon får.
JAG - Emeli Ydringer heter jag. Jag är i skrivandets stund 30 år ung. Jag fyller 31 år i december och nu är det augusti. Hela mitt liv har jag skrivit dagbok och klottrat i allmänhet. Att kunna kombinera klottrandet med att sitta framför datorn är härligt tycker jag. För vid datorn sitter jag mycket, ofta och länge. När jag inte sitter där och jag inte leker eller busar med mina underbara barn, så tycker jag om att sy. Min nya passion är att sy kläder och lapptäcken. Jag fick en jättefin symaskin av släkten när jag fyllde 30 år. Den har blivit flitigt använd. Fotografering är också en stor passion här i livet. Jag har en underbar digital systemkamera, en Canon EOS 350D, som passar mina behov perfekt. Av min underbare make fick jag i 30-årspresent ett teleobjektiv till nämnda kamera och det gör kameran mycket roligare.
Jag har även en mängd andra pyssliga intressen, men det är dessa som upptar större delen av min fritid. Just nu är jag mammaledig men i vanliga fall jobbar jag som gymnasielärare i evenska och engelska.
MIN MAN - Andreas Ydringer. Vi träffades för 10½ år sedan, flyttade ihop för 10 år sedan, förlovade oss för 7 år sedan, skaffade hund för 5½ år sedan, fick vårt första barn för 3 år sedan, fick vårt andra barn för 1 år sedan och gifte oss för 2 månader sedan. Det var väl de viktigaste händelserna i vårt liv. Min käre make älskar också att sitta framför datorn. Det blir lite jobbigt eftersom vi bara äger en. Hans passion framför datorn är att kolla Blocket efter skogsvagnar och traktorer!!! hur tråkigt kan det bli????? eller att spela SOF över nätet. Hmmm, jag fattar förstås inte hur man kan slösa tid framför datorn på sådana tråkigheter, men han verkar tycka att det är roligt. På höstarna vill han helst inte vara inne, utan travar omkring i skogen med vår Wachtelhund och ett gevär på axeln. Han titulerar sig själv som jägare om höstarna, men ärligt talat har jag nog inte träffat någon jägare som skjuter så lite.
VÅR FÖRSTFÖDDE - Axel Ydringer. 3 år gammal. Han älskar allt som har en motor i sig. Tåg, flygplan, traktorer, bilar, bussar och monter truck. Favoritleksaken inomhus är nog den stora trätågbanan. Den leker han med nästan varje dag. Ute gillar han sin cykel, en gul med stödhjul, och sin stora tramptraktor med skopa. Han är så go vår lille pojk. Snäll och mjuk, men ändå tuff, glad och framåt. Intelligent. Han kan alla bokstäver. Varje dag gör han saker som jag blir stolt över. Och varje dag trotsar och bråkar han så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
VÅR LILLSKRUTTA - Elsa Ydringer. 1 år och tre månader. Busig som en liten vildvittra. Glad, pigg, intelligent, envis, tuff, rolig, kelig... hon ser upp till storebror och vill göra allt som han gör. Sitter han på golvet och äter en macka vill hon sitta bredvid honom och äta en macka hon också. Syskonkärleken är total. Lika mycket som de älskar varandra kan de också driva varandra till vansinne och slåss som om livet står på spel.
Det är jag och min familj. Och så har vi ju wachtelhunden Lotha också. Hon gör inte så mycket väsen av sig och är nöjd med den lilla uppmärksamhet hon får.
Kommentarer
Trackback