ydringer

Den här dagen har inte varit den bästa. Jag och barnen har bråkat och skällt på varandra till och från hela dagen. Axel har varit så extremt mammig och vill inte att vi ska vara många meter från varandra. Helst ska han sitta i mitt knä, enligt honom. Det ser Elsa och vill förstås göra likadant. Barnen slåss och jag har huvudvärk.

Men så kommer det sådana ljusa stunder när barnen är så fina och underbara att allt annat känns HELT oväsentligt. Alldeles nyss gick Axel fram till Elsa där hon satt på golvet och var tjurig. Han hade hämtat en av hennes leksaker. "Kom Essa, vi gåj in på mitt jum och lekej, du och jag", sade han till lillasyster, som tog honom i handen och reste sig. Sedan gick de hand i hand in på Axels rum och där sitter de nu och har radat upp en massa bilar, ställt upp en docka och en leksakshäst som åskådare, och kör bil med varandra. Sötnosar.