ydringer

Ikväll upplevde vi lite lantlivsdramatik. Jag pratade i telefon med pappa när jag tittade ut genom fönstret och fick se en ko i trädgården. Eller en stut närmare bestämt. Det kändes inte riktigt som om han hörde hemma där. Hans kompisar befann sig ju på andra sidan stängslet. Andreas och jag gick ut och kunde därmed notera två stycken förrymda stutar. Det krävdes dock ingen större övertalningsförmåga för att få dem att återvända till sina kompisar.